Så kan Glänta verb användas i en mening
- » Substantiv till verb bildas i svenskan normalt med hjälp av - ning, t.ex. löpa - löpning.
- En glänta var upphuggen i skogen, och man kunde se långt bort.
- Ännu besynnerligare föreföll det mig, att man i Norden skulle ha ombildat ett frisiskt verb till ett substantiv och nästan till ett egennamn.
- De plirande ögonen och en liten glänta, som då och då yppade sig i det järngrå skägget, antydde, att han log i mjugg på min bekostnad.
- Man ser någon sakta glänta på dörren. )
- Lena måste glänta på dörren.
- Vid en öppen glänta i lövskogen kom vinden farande från vattnet.
- Jag vet en fin glänta där vi kan sitta och tälja.
- Här öppnade sig en liten glänta, fylld ända upp till kronornas toppar med flödande ljus.
- Det hör också till saken, att det medeltidsfrisiska verb, från vilket Kock ville härleda fanden och fan, inte ens betyder fresta.
- För att riktigt höras, sprang han upp på bakmeden och sträckte sig till en glänta mellan stockarna.
- Efter ett tag kommer hon fram till en glänta.
- Hon gick framför honom till en liten skogslada, som låg på en glänta, just där solen sken in mellan grantopparna.
- När matsäcken skulle dukas upp fram på förmiddagen, samlades de i en glänta i skogen.
- I första försöket att skapa språket utgick Martin Lignell från verb som ordrot.
- Plötsligt vidgar sig stigen till en glänta och där, mitt i solljuset, ligger en gammal stuga.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
